dukaninteskadamiglängre.blogg.se

Här väljer jag att bearbeta och avslöja vad som hände mig när jag växte upp. Namn är självklart fiktiva.

Starkare än du

Publicerad 2013-07-28 15:01:24 i Allmänt,

På sätt och vis så hatar jag min mamma för det hon lät min styvfar göra mot mig. Jag kommer aldrig någonsin att bli hel, det har jag faktiskt börjat acceptera. Mina revben är det som tagit mest stryk, jag kommer ihåg för ett år sedan då en vän råkade peta till mig i revbenet. Nu är det ändå ett tag sedan jag flydde och flyttade till pappa, men det är sådana saker som påverkar mig fortfarande.
 
Med respekt för mina syskon som inte vet vilken hemsk människa vår styvfar är så klagar jag aldrig. Jag gjorde ett val som innebar att jag valde att skydda mina syskon från sanningen när det hände. Jag berättade enbart för min bästa vän, visst har jag antytt det till mina syskon så jag tror min storasyster vet innerst inne även om hon inte vill veta. Det valet gjorde jag framför allt för min yngsta storebrors skull, han är ganska känslig av sig så jag valde att skydda honom. Jag älskar min storebror (och mina andra två syskon) och skulle göra allting för dem. I detta fall så innebär det att jag skadade mig själv på vägen, psykiskt alltså. Jag har aldrig fått ett avslut eftersom jag valde att hemlighålla det. Jag har bestämt mig för att någon gång ska jag berätta för mina syskon, men nu är inte tillfället att göra det.Mina syskon har en bra relation till min mamma och än så länge så tänker jag låta dem ha det och skylla på mig. Däremot så har min styvfar en dom från ett annat fall och de tror att det var därför som jag flyttade, vilket de kommer få fortsätta tro ett tag till.
 
Jag vet samtidigt att jag inte kan hålla det gömt för alltid. Vissa dagar äter det verkligen upp mig och det är de dagarna som jag vill berätta för alla. När jag ska berätta för dem så vill jag att de slått sig till ro med familjer och så,för jag inbillar att det kommer göra det lättare för dem att hantera det. Jag bryr mig inte om han blir åtalad, det gör jag verkligen inte. Jag vet vad han är för någon och det är tillräckligt för mig. Jag är dessutom säker på att han kommer göra om det igen, eftersom jag inte var den första heller och till slut kommer någon anmäla honom. Den vetskapen är tillräcklig för mig. 
Kommentarer (0)

Meningslöst

Publicerad 2013-07-27 22:17:24 i Allmänt,

Idag fick jag reda på att några ungdomar som är i min ålder eller lite äldre har misshandlat min farbror. Vi håller på att få reda på vilka det var, men det finns olika utsagor om vilka de skyldiga är. Min farbror är en fin människa och han har absolut inte förtjänat att bli misshandlad så hårt att han inte kan gå av fyra eller fem ungdomar. Han var här när jag vaknade imorse och jag lovar att det var ingen vacker syn eller lukt för den delen. 
 
Vad är man för slags människa när man gör en sådan sak? Nej förresten, man är inte en människa då, man är ett odjur. När man dessutom ger sig på fyra stycken mot en person. Hur fegt är inte det egentligen? Jag är lite extra upprörd för att det handlar om en familjemedlem, men det är aldrig rätt att ge sig på fyra stycken mot en person. Ibland tappar jag allt tron på omvärlden, om en kärleksfull familjefar ska behöva gå igenom en sådan här sak. Om jag vore honom skulle jag också vilja hämnas, men jag vet också att det inte skulle göra misshandeln ogjord.
 
Jag vet hur det är att bli misshandlad, men jag har aldrig upplevt hur det är att bli misshandlad av flera stycken samtidigt. Mitt i detta lidande så valde min farbror dessutom att vara givmild mot mig och ge mig ett bidrag till min nya tv som jag köpte idag, att han trots smärtan ens klarar av det gör att jag beundrar honom starkt.
Kommentarer (0)

Jag saknar dig

Publicerad 2013-07-20 00:43:04 i Allmänt,

Med tanke på det som jag varit igenom så har jag alltid haft svårt med förhållanden. Jag har aldrig haft förmågan att lita på någon fullt ut vilket kan vara bra om man ska leva med dem.

Jag har ett ex som jag blev tillsammans med i årskurs 6. Det var till och med innan helvetet började och han var den enda som jag riktigt kände förstod. Vi hade en djupare kontakt än vad jag någonsin haft med någon annan. Vi förstod varandra utan att ens prata. Han var mitt livs kärlek och det gjorde riktigt ont att inte få behålla honom.

Det är framför allt mitt fel. När jag hade en period då jag mådde dåligt över det som hänt så gjorde jag idiotiska saker. Många gånger har jag varit otrogen mot honom, tillfälliga förbindelser som inte egentligen betydde något. Jag vet att jag inte förtjänade hans kärlek även om jag behövde den.

Jag kommer inte ens ihåg hur många gånger jag fått honom att förlåta mig för mina snedsteg och det gjorde ont i mig att jag sårade honom.

Ibland funderar jag på om jag ens försökte bättra mig? Jag tror det, men jag tror också att jag lite medvetet förstörde vårt förhållande för att jag inte var redo för att ha ett förhållande.

Jag vill säga förlåt till honom för att jag inte respekterade vårt förhållande. Vi lyckades hålla ihop i 6 år, av och till, trots mina snedsteg och jag är glad över den tiden vi fick tillsammans.

Kommentarer (0)

Drömvärld?

Publicerad 2013-07-14 23:49:42 i Allmänt,

Ibland inser jag att mitt liv är rätt så bra. Det är nästan enbart när jag kommer tillbaka till min hemstad som jag behöver tackla en värld där jag behöver min drömvärld.

När jag bor och pluggar i södra Sverige så mår jag oftast rätt så bra. Då är jag knappt medveten om att jag har en bakgrund som jag inte ens vill låtsas om. Visst folk frågar om min mamma även på den nya platsen, men där kan jag välja att inte svara eller undvika frågan.

Fördelen med att bo någonstans där du inte känner någon är att de inte vet om din bakgrund. För min del är det väldigt skönt att slippa frågorna om min mamma, och får jag frågor så är det på ett annat sätt.

Kommentarer (0)

Svag

Publicerad 2013-07-12 23:37:25 i Allmänt,

Ibland önskar jag att jag hade varit starkare och vågat berätta för folk vad han gjorde mot mig. Då hade kanske min familj inte varit sönder.

Nya personer som jag möter vill alltid veta om min bakgrund och när jag säger att jag inte har en mamma, men att hon inte är död så kollar de flesta på mig som om jag vore knäpp. Det finns ingenting naturligt i att inte prata med sin mamma om hon fortfarande är i livet.

Det finns inte heller något naturligt i det som jag blev utsatt för, men jag vill inte att folk ska se mig som ett offer. Jag var tvungen att bli vuxen tidigt och ett tag var livet förjävligt rent ut sagt, men jag tog mig igenom det och nuförtiden lever jag ett liv som är åtminstone hanterbart. Jag har lägenhet, jag pluggar på universitet och jag mår mycket bättre nu, men det tog sin tid.

Kommentarer (0)

Mirakel?

Publicerad 2013-07-05 16:17:43 i Allmänt,

När jag fick reda på att jag hade öronsjukdomen så drömde jag mig bort och låtsades som att jag kunde behandla den med hjälp av tabletter. Nu går jag på diuretika och försöker inse att det är en kronisk sjukdom som ibland kan vara svår att leva med. Jag var i en drömvärld för det var enklare än att behöva leva med en kronisk sjukdom som ibland kan vända upp och ner på mitt liv.
 
Jag har ett vikariat över sommaren som jag har svårt att hantera just tack vare sjukdomen. När jag får ett anfall kan jag bli otroligt illamående och därför kan jag inte alltid göra allting som jag hade planerat att göra. Om jag får ett anfall under ett arbetspass på vikariatet eller om det börjar innan arbetspasset så vet jag att jag då inte kommer att kunna arbeta det passet.
 
Om jag har sådana här problem nu hur kommer det då inte att bli när jag blir vuxen och ska ut i det riktiga arbetslivet? Nu jobbar jag inte hela tiden och särskilt inte när jag går på universitet så på det har jag oftast råd att ha anfallen, men det känns inte som att jag kommer att ha det när jag kommer ut i det verkliga arbetslivet.
Kommentarer (0)

Sömn?

Publicerad 2013-07-05 00:29:56 i Allmänt,

Ibland vill jag bara sova dygnet runt. Jag har aldrig haft ett starkt immunförsvar, men på sommaren brukar jag vara relativt frisk. Det är den period som jag inte brukar behöva oroa mig för att bli sjuk.

Denna sommar är annorlunda, är sjuk hela tiden nu och även om förkylningen jag hade förra veckan gått över så sitter det kvar i halsen, något som aldrig verkar gå över.

Jag hoppas bara att jag varit sjuk nog för resten av sommaren för jag är inte mig själv när jag är sjuk såhär.
Kommentarer (0)

När benen inte vill bära en

Publicerad 2013-07-01 12:23:50 i Allmänt,

Jag är på sommarjobbet och det har varit en minst sagt tuff morgon. Därför krånglar kroppen med mig eftersom den är väldigt känslig för stress.

Det jobbigaste är egentligen att gå upp 6 på morgonen för jag är inte en morgonmänniska överhuvudtaget. Eftermiddagspasset går oftast bättre eftersom jag då inte behöver gå upp tidigt.

Samtidigt är jag glad för när jag har förmiddagspasset så har jag eftermiddagen på mig att göra det jag vill. Så det finns förstås både för och nackdelar med båda sakerna.
Kommentarer (0)

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela