Publicerad 2013-06-29 23:15:32 i Allmänt,
Det gör alltid ont när personer i ens liv lämnar en, men förr eller senare blir man van. Jag är medveten om att folk kommer och går som de vill i mitt liv, det finns egentligen ingenting som jag kan göra för att hindra dem.
Min mor valde sin pojkvän framför mig och lämnade kvar en förvirrad tonåring, även om tiden gått så minns jag hur ont det gjorde. Då lämnade mina syskon mig för ett tag och jag har aldrig fått tillbaka samma relation med dem.
Efter det dog min styvbror i en fasansfull bilolycka som jag kanske berättar om en annan gång. Han valde inte att lämna mig, men det skedde ändå. Även fast vi inte var biologisk släkt så kändes han som min familj.
Nu är det min bästa vän som glider undan från mig sakta men säkert. Det har lärt mig att hur länge du än känt en person så är ingen en permanent person i ditt liv, vad som helst kan hända. Det innebär snarare att du ska lära dig uppskatta personerna i ditt liv istället för att bråka om struntsaker.
Publicerad 2013-06-26 22:01:58 i Allmänt,
Jag såg på ett avsnitt av biggest loser idag där en av deltagarna hade blivit misshandlad av sin styvfar och hans mamma hade inte gjort något för att hindra detta. Hur kan en mamma göra så mot sitt barn? Han valde att förlåta henne, men hur är det möjligt att göra det?Jag anser att min mamma borde ha skyddat mig. Hon är den personen som borde ha tagit hand om mig, men det är hennes fel att jag blev skadad. Det är hennes fel att jag inte vill vissa mig i bikini för att ärren syns för mycket. På det sättet förstörde hon mig istället för att skydda mig. Jag är olik andra som blivit utsatta för samma för jag har aldrig sett mig som ett offer, för den stunden som jag gör det så kommer jag att ha förlorat min personlighet och styrkan jag vunnit på grund av det jag varit igenom.
Publicerad 2013-06-19 22:34:32 i Allmänt,
De senaste dagarna har jag haft ont i ryggen. Jag vet inte om det beror på det nya sommarjobbet, att jag föddes med en sned rygg eller att han slagit mig för hårt. Jag misstänker att det är en blandning av alla tre.
Kan man verkligen slå sönder någons rygg? Kanske inte i detta fall, men jag är glad över att jag tog mig därifrån. Jag tror inte att jag hade varit ett dugg hel om jag inte tagit mig därifrån, även om han hann skada mig väldigt mycket på den tiden.
Publicerad 2013-06-16 22:26:55 i Allmänt,
Idag har jag varit på en middag med pappa och tre bekanta. En av de bekanta började prata om min biologiska mor.Eftersom jag gått ut med vad som hände så är det många som inte vet. De pratade om min mor och jag hade inte hjärta att säga att jag inte vill höra om henne. Jag vet att jag låtsats så länge så det skadar inte att låtsas lite till. Vid det här laget har jag blivit så van vid att låtsas så att det kommer naturligt för mig. En dag kommer jag kunna prata om det utan att det blir pinsamt för att de inte vet.Den dagen kommer jag kunna gå vidare på riktigt.
Publicerad 2013-06-12 02:36:09 i Allmänt,
Ibland vill jag låtsas att övergreppen aldrig hände och att jag aldrig fick menieres sjukdom heller. Jag vill låtsas att allt är bra och att jag inte har ett bekymmer i världen.
Jag tycker att man måste tillåta sig att låtsas för jag vet att jag aldrig kommer bli frisk och att övergreppen faktiskt hände. Innerst inne vet jag det, men det är ändå skönt att leva i en fantasivärld, om så bara för stunden.
Publicerad 2013-06-09 23:30:52 i
Jag är säker på att min biologiska mor aldrig ville ha mig. Det märktes på hur hon behandlade mig gentemot hur hon behandlade mina syskon. Jag kom alltid i sista hand och jag visste att mina syskon var viktigare för henne.
Var det mitt eget fel att hon inte ville ha mig? Nej det tror jag inte, men det var alltid smärtsamt när hon behandlade mig betydligt sämre än mina syskon. Det kommer alltid göra ont oavsett hur hårt min pappa kämpar för att gottgöra hennes misstag.
Publicerad 2013-06-08 15:22:49 i
Nu när jag tillfälligt är tillbaka i min hemstad så är jag stolt över hur långt jag tagit mig i livet. För bara något år sedan så hade jag aldrig trott att jag skulle kunna ta mig vidare i livet.Även om jag är stolt över mig själv så är det också svårt för mig att vara där jag växte upp. Det finns många platser som både har gett mig hemska och bra minnen. Jag kommer aldrig glömma bort när jag tog en väldigt lång promenad för att komma bort när han slog mig. Jag kom tillbaka morgonen därpå och då var allt som "vanligt". Ibland åker jag förbli de platser jag gick till. Minnena är en del av mig även om vissa av dem fortfarande kan göra ont att hantera.
Publicerad 2013-06-07 03:14:58 i
Jag kan inte sova inatt, men jag vet att det kommer straffa sig imorgon. Min ena kompis och jag pratade väldigt mycket allvar idag.
Vi pratade om att vi båda tror att hemska saker kommer till de som kan hantera det. Med det menar jag att jag inte tror att hemska saker händer någon som inte kan hantera det.
Jag tror inte att det här skulle ha hänt mig om jag inte hade styrkan att gå igenom det. Även om det ofta har varit svårt att hantera så är det en del av mig och det har gjort mig till den starka person jag är idag.
Publicerad 2013-06-05 21:06:31 i
Ibland känns det som alla bara är ute efter att såra mig och det gör ont långt inne i själen. Jag har varit väldigt glad idag för att jag fått reda på att jag fått lägenhet i staden där jag pluggar, tillfälligt bor jag hos min far däremot, men även om jag är tacksam mot honom så får han inte säga vad som helst till mig.
Publicerad 2013-06-03 01:49:15 i
Ibland tror jag att jag har förlorat förmågan att älska. Jag har lärt mig att vara lycklig och det är något som jag tidigare också hade svårt med. Jag kunde inte tillåta mig själv att vara lycklig förut för då var det som om jag tyckte att det jag blivit utsatt för var helt okej.Idag förstår jag att det går att vara lycklig och fortfarande vara arg över det som jag utsattes för, men jag kan fortfarande inte älska någon. Jag litar fortfarande inte på folk, men det är något som jag arbetar på. Jag tror och hoppas att jag till slut kan lära mig att lita på folk och även kanske älska någon.
Publicerad 2013-06-02 13:54:49 i
Min syster förolämpade min far igår. Hon tycker inte om honom det vet jag, men det gör jag och därför tycker jag verkligen inte att hon har rätt att förolämpa honom till mig. Jag förolämpar aldrig min så kallade mor i respekt för mina syskon inför dem, men jag är trött på att de inte återgäldar den respekten. Det känns som att jag där förlorade all respekt som jag hade för min syster.