Publicerad 2013-11-30 00:33:02 i Allmänt,
Jag har börjat inse hur lite min mamma brydde sig om mig när jag var liten. När folk pratar om saker de gjorde med sina mödrar så inser jag att min mamma aldrig gjorde de sakerna med mig. Jag strävade alltid för att få henne att älska mig, men det gjorde hon aldrig hur mycket jag än försökte. Jag är tacksam för min pappa försökte täcka upp, men han kunde aldrig ersätta min frånvaro av en närvarande mamma. Det var när jag som behövde henne som mest som hon svek mig som mest. Detta gjorde mig alltid arg på henne för om hon bara hade brytt sig lite mer så kanske jag mått bättre psykiskt. Nuförtiden är jag bara arg på henne. Inför låtsades hon att hon brydde sig om mig och det är nog det som gör mig argast. Jag ville att alla skulle veta vilken värdelös mamma hon var och jag hade ärligt talat mått bättre om hon aldrig funnits i mitt liv överhuvudtaget. När folk frågar om henne så säger jag ibland att hon är död för hon är det för mig. Vore hon det på riktigt så skulle däremot mina syskon förhoppningsvis sluta prata om henne och det är det jag behöver för att kunna gå vidare. Hon utsatte mig för så mycket hemskt i och med den man hon valde så nu vill jag bara låtsas att hon aldrig fanns.
Publicerad 2013-11-27 00:07:46 i Allmänt,
Min öronsjukdom blir värre och värre otroligt fort. För ett halvår sedan kunde jag jobba utan problem och innan dess studera utan några problem där heller. Nu är jag så pass dålig att jag är glad om jag kommer upp ur sängen. Jag har dagar då jag är så pass yr att jag bokstavligen inte kan resa mig ur sängen. I början hade jag bara en sådan dag i månaden, nu har jag minst en sådan dag i veckan. Jag har många dagar som är halvdåliga också, jag är yr då, men klarar ändå att ta mig upp.Universitetet är väldigt svårt för mig att klara av. Oftast är jag seg dagen efter ett anfall också, så även om jag orkar gå på föreläsningen då så orkar jag i regel inte så mycket mer den dagen. Det påverkar universitet mycket för jag orkar inte alls läsa lika mycket som jag gjorde innan. Nu ska jag få en apparat som kallas Minette som ska försöka stabilisera sjukdomen. Jag får den i början av nästa vecka och jag ska ha den i 2-3 månader. Jag vet att det fortfarande finns alternativ kvar, men efter den börjar alternativen sina. Det finns också en operation som man kan genomgå om alla andra alternativ är uttömda. Den innebär att läkaren förstör min balansnerv som sitter i innerörat. Återhämtningen är jobbig för då måste man träna upp balansen igen. Jag vill verkligen inte behöva genomgå den operationen därför hoppas jag verkligen att Minette apparaten kommer fungera.
Publicerad 2013-11-19 20:11:53 i Allmänt,
Imorgon ska jag till en audionom ochs sedan efter det till en öronspecialist. Just nu är jag iförnekelsefasen för jag vill inte acceptera att jag kommer förlora hörseln på vänster öra och att jag måste sluta stressa för att inte förvärra yrseln och illamåendet. Jag längtar tillbaka tills tiden då jag var frisk och kunde ha ett högt tempo i livet utan att behöva sota för det.
Jag kommer aldrig kunna jobba 100 % verkar det som. Jag har svårt att klara av universitetet eftersom vissa dagar mår jag bra och andra inte alls. Jag kan nästan inte planera saker utan jag måste alltid räkna med att det kan vara en dålig dag. Just nu försöker jag ta det lugnt de dagar jag inte behöver vara på universitetet, men det är ändå för mycket stress.
Publicerad 2013-11-14 23:53:20 i Allmänt,
För första gången på riktigt länge så mår jag äntligen bra. Jag har varit symptomfri i 3 dagar från sjukdomen, jag har lagt om kosten och universitetsstudierna går bra just nu. Det är sinnessjukt att jag inte mått bra på länge. Nu när jag gör det så har jag fått världens energi bokstavligen.Jag är så glad över att vara symptomfri. Jag har inte vaknat upp och mått bra sedan jag fick Meniérés sjukdom i januari, det är en evighet. Jag är så nöjd med livet just nu och det känns som ingenting kan dra ner mig.
Publicerad 2013-11-13 00:53:24 i Allmänt,
Jag har lärt mig att börja berätta om övergreppen. Jag har alltid sett mig som klen för att jag var ett offer för sexuella övergrepp i hemmet, men i och med att jag nu berättat om övergreppen för totalt tre personer i mitt liv så känner jag mig starkare. Det finns även en kompis som jag berättat om misshandelsdelen för, men inte det andra. Det var allt jag kände då att jag ville berätta för henne. Jag vågade inte lita på att hon inte skulle se mig som ett klent offer om jag berättade allt.Jag blev utsatt för sexuella övergrepp och misshandel varje natt mellan 12årsåldern till 14årsåldern. Jag kommer inte exakt ihåg hur gammal jag var när det började, men jag kommer däremot ihåg det exakta datumet. Det är en svår sak att berätta för folk och folk har ofta tusentals frågor som varför jag inte anmälde honom till polisen. Det finns också folk som inte klarar av att prata om någon annans sexuella övergrepp. Det förstår jag för det är ett känsligt ämne, men jag anser att det är något folk måste lära sig att hantera. Folk kan i regel inte tänka tanken att det kan hända en själv, men det kan hända vem som helst bokstavligen.
Publicerad 2013-11-09 02:42:57 i Allmänt,
Hela mitt liv har jag blivit sjuk ofta, men jag har alltid tidigare behövt leva med en kronisk sjukdom. Det gör att jag inte vet hur jag ska hantera den. Hittills har jag låtsats att jag inte har Meniérés sjukdom och ignorerat den.Jag läste precis på vad andra som har Meniérés sjukdom har sagt om den. De flesta har yrselanfall max en gång i veckan, jag har det varje dag och vissa perioder är det ständigt. Jag har mycket starkare illamående än vad de flesta har dessutom. En kvinna som hade två anfall i veckan var dessutom sjukskriven och en annan klarade inte ens att gå upp visaa dagar.Med andra ord är jag körd. Jag har fått den mycket tidigare än de flesta. Den utbryter när de flesta är mellan 40 och 60. Jag fick min när jag bara vara 19 år gammal. Jag vet vad jag har "att se fram emot" och det skrämmer mig. Det finns behandlingar som kan fungera, men den ena behandlingen verkar vara värre än den andra. Jag har redan många dagar då jag är så pass dålig att jag inte orkar gå ut. Jag klarar med nöd och näppe av de flesta föreläsningarna och liknande på universitetet. Jag kan som tur är ta anteckningar av klasskamrater och det gör att jag håller mig flytande.
Publicerad 2013-11-03 17:34:09 i Allmänt,
Jag hade juridiktenta i fredags och nu är jag så himla rädd för resultatet. Jag har verkligen inte lust att behöva göra om den. Jag satt i fem timmar av sju och jag är rädd att det inte var tillräckligt. När jag hade det tufft hemma så gick i alla fall skolan bra, men nu när jag går universitet så är det svårare medan resten av mitt liv är ganska stabilt.