Utmaningar gör en starkare
Jag är på sätt och vis glad över att jag har så pass starka erfarenheter som jag har för jag känner mig stärkt av dem, även om min styvbrors död var lite väl mycket.Jag hatar erfarenheterna som jag fått, men jag vet också att de har gjort mig så mycket starkare. Jag ser på vissa av mina kompisar och förundras av hur klena dem är. En av mina kompisar blev utbränd på ett jobb som bestod av att sitta i supporten på ett mobilföretag. När det hände så undrade jag först innerst inne om hon skämtade med mig. Jag avundas henne för hon vet inte hur hemsk verkligheten kan vara.
Det är ingen som kan säga att jag har ett svagt psyke utan mitt psyke är starkt. Många som får veta sakerna som jag har varit med om säger oftast saker som "det skulle jag aldrig klara" och eller något medömkande. Jag tycker inte synd om mig själv, det gör jag verkligen inte. Jag lever och jag är relativit frisk. Jag har mat på bordet varje dag och tillgång till rent vatten. Däremot vill jag använda mig av mina erfarenheter för att hjälpa andra, folk har en förmåga att tycka mindre synd om sig själva för småsaker när man berättar fasanfulla saker för dem. På så sätt tror jag att jag hjälper dem genom att använda egna erfarenheter. Om jag bara kan hjälpa en enda person genom att rota i mitt inre hur ont det än gör så är det värt det.