dukaninteskadamiglängre.blogg.se

Det är rätt så sinnessjukt att jag inte kunde sova inatt, men ändå inte är ett dugg trött. Jag har tidigare haft sömnproblem så jag är inte förvånad. Vissa nätter är jag så rädd för mardrömmarna att jag inte klarar av att somna helt enkelt. Jag drömmer mardrömmar om hur han tog på mig och varje gång han försökte strypa mig samtidigt. Det gjorde ont varje gång, men jag höll ut för jag visste att varannan vecka så fick jag vara hos pappa istället och det var för de veckorna som jag överlevde.

 

Jag har sömnproblem åtminstone en gång i veckan, den här veckan har det till och med eskalerat till två gånger. Turligt nog så går jag inte så länge på universitet sedan, det är bara tre timmar. Dock så är det inte förrän nio så får väl sticka till gymmet om någon timme. Jag tror allvarligt talat att jag bör söka hjälp för mina sömnproblem för de är så pass jobbiga att hantera nu.

Häromdagen sa jag till min syster att jag ärligt talat ville dö. Hon har aldrig förstått hur det känns att kännas som om livet inte är värt, men det gör min bästa vän däremot. Jag och min syster växte inte upp i samma värld. Större delen av hennes uppväxt så var våra föräldrar gifta och även om de hade problem mellan sig, så behandlade hennes föräldrar henne bra. Hur var det för mig då? Mamma brydde sig aldrig om mig för att hon egentligen inte ville ha ett fjärde barn. Hon låtsades bry sig, men hon gjorde bara det hon var tvungen. Pappa var bra, men till skillnad från syrran så tvingades jag bo med en pedofil. Hon hade redan flyttat till universitet när våldtäckterna av mig började. Därför förstår hon inte varför min bakgrund kan vara en av orsakerna till att jag ibland bara känner att jag vill dö. 

 

Dessutom så har jag en kronisk öronsjukdom som heter Menieres. Det finns olika grader av Menieres. Min Menieres var rätt så enkel först, men i somras försämrades den snabbt. Som den är nuförtiden är jag glad om jag kommer upp ur sängen hälften av dagarna i veckan. Däremot så går jag på en behandling som kallas Meniett. Det är en ganska stor apparat som man sätter i örat med hjälp av en slang som utger tryckvågor. Det hjälper mig väldigt mycket, men den ger mig också betydligt mer tinnitus och huvudvärk än vad jag brukar ha. Jag misstänker därför att det inte är en långsiktig lösning. Jag har perioder med den dessutom. Jag har perioder då jag kan vara riktigt bra, men en sådan period följer i regel av en särskilt kass period då jag blir sängliggande mer eller mindre hela tiden. Jag kan tvinga mig upp vissa av de dagarna, men då är jag som en zombie.

 

Jag har också fått sömnproblem till följd av allt detta. Det är andra gången på en vecka totalt som jag inte kan sova. Vad det här gör med min kropp kan man ju bara tänka sig. Jag vill bara få sova lite, men jag kan inte det vissa nätter.

 

Det hela har slutat i att jag vissa dagar mår allmänt sämst. Det kanske inte är någonting särskilt den dagen, men jag är väl medveten att inte ens åratal av terapi kan få mig att må bra psykiskt. Det är kasst att behöva må dåligt både psykiskt och fysiskt, men det är de förutsättningar livet kastade på mig. 

Jag och min bästa är väldigt lika när det gäller vår uppväxt. Han hade en alkoliserad far och min mor var inte direkt bra. Det gör att jag känner en samhörighet med honom, det känns nästan som att vi är syskon ibland. Det är skönt för även om jag kommer överens med mina syskon nuförtiden så finns det vissa saker jag aldrig pratar med dem om. 

 

Jag har börjat berätta för mina syskon om att jag blivit våldtagen. Jag har däremot sagt att det var en okänd person och att det bara hände en gång. Jag känner mig inte redo att berätta för dem om vem det var som våldtog mig utan just nu får de bara veta såhär pass mycket. Det tog tid för mig att berätta för min kompis också och han tittade inte på mig på samma sätt längre efter att jag hade berättat. Nuförtiden kan jag känna att han tittar på mig med medlidande, fast det kan förstås vara en inbillning också. Jag kände mig annorlunda gentemot honom så fort jag hade berättat och jag vill inte få den känslan inför mina syskon. Jag vill att de ska se mig som stark, men jag vill inte att de ska förstå att jag var tvungen att bli stark.