dukaninteskadamiglängre.blogg.se

Här väljer jag att bearbeta och avslöja vad som hände mig när jag växte upp. Namn är självklart fiktiva.

Att vara en "normal" person

Publicerad 2014-03-30 00:18:06 i Allmänt,

Jag vet att uttrycket "normal" är fel att använda, men medan vissa är på någon fest så kämpar jag för att klara av vardagen. Jag har inte energi att umgås med folk och jag vet inte om det kommer bli bättre. Jag hoppas det men jag vet att chansen för det är väldigt liten.

Jag vill bara vara som alla de andra och kunna ha en problemfri dag. Även när jag har energi att göra saker så oroar jag mig alltid för framtiden. Jag vill kunna oroa mig för banala saker istället, men jag oroar mig istället för om jag kommer kunna undvika sjukskrivning eller hur mina syskon kommer reagera när de får reda på vad pedofilen till styvfar gjorde mot mig.

Mest oroar jag för min sjukdom. Hela tiden kämpar jag för att undvika sjukskrivning och det blir bara svårare. Hörseln är det enda som inte förvärrats nämnvärt. Dock är jag jämt yr, får flera yrselanfall per dag och mår jämt illa. Om det knappt går ihop med universitet hur kommer det då vara med ett jobb?
Kommentarer (0)

Hämnd/ Gå vidare?

Publicerad 2014-03-24 00:35:09 i Allmänt,

Ibland vill jag bara kunna gå vidare från det som min biologiska mor utsatte mig för genom hennes val av pojkvän och samtidigt vill jag få hämnd. Jag vill att hon ska få uppleva de känslorna som jag kände varje gång han slet sönder min kropp inifrån och ut.

Jag är för bra uppfostrad av min pappa för att faktiskt genomföra en hämnd, men samtidigt klarar jag inte riktigt av att gå vidare. Jag avskyr det här mellanstadiet där jag kommit ifrån det, men varje gång som jag tror att jag äntligen gått vidare så påminns jag om att jag inte har gjort det.
Kommentarer (0)

Hämnden är ljuv?

Publicerad 2014-03-16 01:33:04 i Allmänt,

Jag har precis läst klart "Hur kunde hon?" av Dana Fowley. Den boken handlar om en mamma som lät sina två barn bli utsatta för sexuella övergrepp och också aktivt deltog. Den är verkligen läsvärd, men man måste ha ett starkt psyke för att kunna hantera den boken.

Jag har tänkt mycket på min biologiska mor i samband med läsningen av den. Jag har frågat mig hur många gånger som helst hur min biologiska mor kunde lämna min far för en pedofil som hon lät våldta, misshandla och allmänt ha sönder hennes egen dotter. Jag vet innerst inne att hon blev misshandlad av honom, men det är ingen ursäkt.

Är det inte ens mot uppgift att skydda sina barn? Min biologiska mor skyddade mina tre äldre syskon, men mig brydde hon sig inte om. Hon lät mig gå igenom ett helvete och jag vill egentligen skada henne lika mycket som hon tillät mig skadas. Det är hennes fel att jag har ärr och skador som aldrig kommer läka, men framför allt så har jag extrema psykiska ärr. Hon är inte en mamma till mig längre, för mig är hon djävulen.
Kommentarer (0)

Överlycklig/Asförbannnad?

Publicerad 2014-03-06 00:41:04 i Allmänt,

Idag(den femte mars) så fyllde jag 21 år så jag är glad för det för jag har haft en otroligt bra dag. Känt mig riktigt glad för en gångs skull. I alla fall tills min mobil ringde.

Det var min mormor som sa att hon skulle skicka pengar i present. Det är jag glad över men hon gjorde mig arg också. Hon tyckte att jag skulle skicka ett sms till min biologiska mor när hon fyller 50. Jag har tidigare trott att hon förstod att jag aldrig kommer förlåta min biologiska mamma och att hon anade varför, men tydligen inte. Det enda sms jag någonsin kommer skicka till min biologiska mor är ett som förklarar hur mycket jag hatar henne, vilken hemsk mamma hon är och att hon bara förtjänar olycka.
Kommentarer (0)

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela