Hämnden är ljuv?
Jag har precis läst klart "Hur kunde hon?" av Dana Fowley. Den boken handlar om en mamma som lät sina två barn bli utsatta för sexuella övergrepp och också aktivt deltog. Den är verkligen läsvärd, men man måste ha ett starkt psyke för att kunna hantera den boken.
Jag har tänkt mycket på min biologiska mor i samband med läsningen av den. Jag har frågat mig hur många gånger som helst hur min biologiska mor kunde lämna min far för en pedofil som hon lät våldta, misshandla och allmänt ha sönder hennes egen dotter. Jag vet innerst inne att hon blev misshandlad av honom, men det är ingen ursäkt.
Är det inte ens mot uppgift att skydda sina barn? Min biologiska mor skyddade mina tre äldre syskon, men mig brydde hon sig inte om. Hon lät mig gå igenom ett helvete och jag vill egentligen skada henne lika mycket som hon tillät mig skadas. Det är hennes fel att jag har ärr och skador som aldrig kommer läka, men framför allt så har jag extrema psykiska ärr. Hon är inte en mamma till mig längre, för mig är hon djävulen.