Publicerad 2014-03-30 00:18:06 i Allmänt,
Jag vet att uttrycket "normal" är fel att använda, men medan vissa är på någon fest så kämpar jag för att klara av vardagen. Jag har inte energi att umgås med folk och jag vet inte om det kommer bli bättre. Jag hoppas det men jag vet att chansen för det är väldigt liten.Jag vill bara vara som alla de andra och kunna ha en problemfri dag. Även när jag har energi att göra saker så oroar jag mig alltid för framtiden. Jag vill kunna oroa mig för banala saker istället, men jag oroar mig istället för om jag kommer kunna undvika sjukskrivning eller hur mina syskon kommer reagera när de får reda på vad pedofilen till styvfar gjorde mot mig.Mest oroar jag för min sjukdom. Hela tiden kämpar jag för att undvika sjukskrivning och det blir bara svårare. Hörseln är det enda som inte förvärrats nämnvärt. Dock är jag jämt yr, får flera yrselanfall per dag och mår jämt illa. Om det knappt går ihop med universitet hur kommer det då vara med ett jobb?