dukaninteskadamiglängre.blogg.se

Här väljer jag att bearbeta och avslöja vad som hände mig när jag växte upp. Namn är självklart fiktiva.

Starkare än du

Publicerad 2013-07-28 15:01:24 i Allmänt,

På sätt och vis så hatar jag min mamma för det hon lät min styvfar göra mot mig. Jag kommer aldrig någonsin att bli hel, det har jag faktiskt börjat acceptera. Mina revben är det som tagit mest stryk, jag kommer ihåg för ett år sedan då en vän råkade peta till mig i revbenet. Nu är det ändå ett tag sedan jag flydde och flyttade till pappa, men det är sådana saker som påverkar mig fortfarande.
 
Med respekt för mina syskon som inte vet vilken hemsk människa vår styvfar är så klagar jag aldrig. Jag gjorde ett val som innebar att jag valde att skydda mina syskon från sanningen när det hände. Jag berättade enbart för min bästa vän, visst har jag antytt det till mina syskon så jag tror min storasyster vet innerst inne även om hon inte vill veta. Det valet gjorde jag framför allt för min yngsta storebrors skull, han är ganska känslig av sig så jag valde att skydda honom. Jag älskar min storebror (och mina andra två syskon) och skulle göra allting för dem. I detta fall så innebär det att jag skadade mig själv på vägen, psykiskt alltså. Jag har aldrig fått ett avslut eftersom jag valde att hemlighålla det. Jag har bestämt mig för att någon gång ska jag berätta för mina syskon, men nu är inte tillfället att göra det.Mina syskon har en bra relation till min mamma och än så länge så tänker jag låta dem ha det och skylla på mig. Däremot så har min styvfar en dom från ett annat fall och de tror att det var därför som jag flyttade, vilket de kommer få fortsätta tro ett tag till.
 
Jag vet samtidigt att jag inte kan hålla det gömt för alltid. Vissa dagar äter det verkligen upp mig och det är de dagarna som jag vill berätta för alla. När jag ska berätta för dem så vill jag att de slått sig till ro med familjer och så,för jag inbillar att det kommer göra det lättare för dem att hantera det. Jag bryr mig inte om han blir åtalad, det gör jag verkligen inte. Jag vet vad han är för någon och det är tillräckligt för mig. Jag är dessutom säker på att han kommer göra om det igen, eftersom jag inte var den första heller och till slut kommer någon anmäla honom. Den vetskapen är tillräcklig för mig. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela