Är du också sönder?
Jag önskar att jag hade kunnat göra mer för att hjälpa min styvsyster. Jag är tvärsäker på att min styvsyster blivit utsatt för samma som mig, av sin egen pappa. Det var rätt uppenbart för han fick inte ens vara ensam med henne utan någon vuxen var alltid tvungen att vara med när hon träffade honom. Jag träffade henne ett fåtal gånger bara, men hon såg alltid ut som jag kände mig, sönder helt enkelt. Det är inte normalt i en far-dotter relation, det är jag säker på. För mig var det i alla fall inte min egen pappa. Visst pappa är inte alltid perfekt, men jag vet att han aldrig skulle skada mig. Den känslan lär hon inte ha för sin pappa. Hon var dessutom två år yngre än mig och hon hade inte möjligheten att komma ifrån honom som jag kunde.
Det finns inga ursäkter för att jag inte var stark nog för att hjälpa henne. Det är något som jag skäms något fruktansvärt för fortfarande. Jag var 14 och jag var ganska ung själv, men jag har alltid känt mig mer vuxen än vad jag är. Ibland funderar jag på hur hon mår och vart hon är. Jag kommer ihåg en gångnär hennes och min blick möttes när hon hälsade på sin pappa. Jag är säker på att hon visste vad jag blev utsatt för och på sätt och vis så är jag också arg för att hon inte gjorde någonting för att förhindra det, även om jag logiskt sett vet att hon själv var minst lika rädd som mig och att hon därför inte kunde göra någonting för att hjälpa mig.
Det här är en ytterst farlig man. En gång försökte han strypa ihjäl mig. Det hände under en av gångerna som han våldtog mig. Jag skrek för mycket av smärta tyckte han och därför satte han händerna runt min hals och ströp mig. Jag trodde seriöst att det var slutet då och att jag äntligen skulle få slippa lida. Sinnesjukt nog var det enda som jag tänkte just då, att jag ville slippa lida. Det är sjukt att det var det enda som jag tänkte på, men när jag var fast i hans våld så visste jag att jag aldrig kunna vara säker. Det fanns också andra gånger när han slog mig för hårt, särskilt en gång. Då kunde jag inte gå på länge för jag hade för ont eftersom han dels hade brutit ett av revbenen på mig. Ibland kan jag fortfarande känna att det hade varit bättre om han hade lyckats ha ihjäl mig någon av de gångerna när han gått för långt.