Du ska skämmas
På sätt och vis är jag glad över att jag beslutade att flytta till pappa även om det uppenbarligen gjorde mina syskon väldigt arga på mig. Det är som om de säger till mig: "Du ska skämmas för att du valde att du inte ville bli utsatt av honom längre" och det är fel på så många sätt. Jag tycker inte att jag ska behöva skämmas för att jag ville få bo där jag inte blev utsatt för misshandel och sexuella övergrepp.
Det sjukaste är nog att de är arga på pappa för att de anser att han påverkade mitt beslut att flytta till pappa när jag som de trodde fick reda på domen. Visst det var då jag fick reda på att han var dömd, men jag visste vad han gjorde mot mig också. Det enda som påverkade mitt beslut var det han utsatte mig för och att jag behövde någonting att skylla på. Pappa hade egentligen ingenting med mitt beslut att göra bortsett från att jag behövde honom att kunna luta mig tillbaka på för att kunna komma ifrån helvetet som jag var i.
Hur kunde ni inte se? Jag har funderat på det så många gånger hur de inte kunde se. Mina syskon har aldrig frågat mig om han utsatte mig för något, med tanke på domen som han hade emot sig, men nej, de trodde att han var oskyldig bara för att han sa det, att han hade blivit oskyldigt dömd. Jag vet säkert att han blev skyldigt dömd så därför är jag väldigt arg på dem för att de aldrig såg eller ville se vad han utsatte mig för. Jag vet att om de fortsätter gå på det här spåret så kommer jag vara tvungen att berätta för dem eller säga upp bekantskapen med dem för jag klarar inte att de tror att han är ett helgon som de verkar tro.