Förlåt pappa, jag älskar dig
Jag pratade med min pappa idag och han lugnade ner mig som alltid. Han är den enda som alltid ställt upp för mig. Om det är något jag behöver så vet jag att jag alltid kan prata med min pappa. Jag tänkte vara lite förebyggande och skaffa böckerna till nästa termin eftersom den kommer bli ganska tuff och då kom han på att en bekant kanske har dem.
Ibland önskar jag att jag hade berättat för min pappa vad som hände, men när det skedde så skämdes jag så mycket. Framför allt så anklagade jag mig själv. Jag har däremot berättat för min bästa kompis, men anledningen till att jag inte berättade för pappa var att jag vet att det knappast skulle förändrat något, utan min pappa skulle troligtvis gjort något dumt mot min så kallade styvfar. Jag gjorde det för att skydda min pappa och mina syskon. På sätt och vis vet jag ändå att min styvfar förtjänar allt som pappa skulle kunna göra mot honom, men jag vill ha kvar min pappa.
Jag kommer ihåg när jag flyttade från mamma efter att pappa fått reda på att det fanns en dom mot min så kallade styvfar. Då frågade han mig hundratals gånger om han någonsin hade skadat mig. Då ljög jag pappa rakt upp i ansiktet. Det är det jag ångrar mest i hela mitt liv för jag har aldrig ljugit så för min pappa. Småsaker har jag förstås undanhållit från pappa, men jag har aldrig ljögit på det sättet för honom. Ibland funderar jag dock på om pappa ändå inte visste för jag har aldrig kunnat ljuga bra för min pappa, han ser igenom mig.Vi känner varandra så pass bra för jag har alltid varit pappas lilla flicka. Jag tror inte att någon kan ändra på det.
Om du någonsin läser det här pappa, så ska du veta att jag älskar dig och att det aldrig var meningen att ljuga för dig. Jag ansåg att jag gjorde det för att skydda dig och jag hoppas att du kommer att kunna förlåta mig.