Låtsas
Ibland låtsas jag som att jag kan ordna allt genom ett knapptryck. Ibland låtsas jag att jag kan laga mitt revben, min rygg och allt annat som min styvfat hade sönder, men sedan inser jag att det kan jag inte och då blir jag nedstämd.
På sätt och vis så önskar jag också att min mamma inte fanns längre för jag vet också att hon såg, men inte gjorde någonting och delvis så gör det ondare än alla de fysiska skadorna tillsammans. Det var också hon som tvingade mig att gå till skolan de gånger när han slagit mig lite för hårt eller våldtagit mig lite för mycket. Trots att jag bad henne gång på gång för att jag kroppsligt inte klarade det.
Jag minns särskilt ett lov då jag inte kunde gå på hela lovet, vilket innebar att jag var tvungen att avboka planerna som jag hade med min kompis som jag verkligen hade sett fram emot. Jag vet också hur jag alltid var så avundsjuk för min yngsta bror som också bodde hemma slapp den här behandlingen, men samtidigt så är jag glad för att han slapp för jag har alltid velat skydda honom.