Lida i tysthet
I helgen var jag hos min storasyster och den mesta av tiden har spenderats med att köra bil. I flera av samtalen som min bror och jag hade så pratade han om min så kallade mamma. Han vet att jag inte tycker om henne, men han borde också avsky henne och absolut inte prata om henne. Han tror att det gör ont för mig att höra hennes namn, men ärligt talat så kvittar det om jag hör hennes namn eller om jag förstår att han pratar om henne. Det gör lika ont oavsett.
Ibland så önskar jag att hon inte ens fanns och särskilt att hennes pojkvän inte fanns. Jag kan dock inte säga det till mina syskon utan jag får lida i tysthet. Det är nog mest därför jag har en rätt så dålig relation till mina två bröder egentligen. Min syster är smart nog att inte prata om det alls för innerst inne så vet hon troligtvis vad han gjort mot mig och därför pratar hon inte om dem när jag är i närheten.
Jag önskar att jag kunde berätta, men just nu känns det inte som att jag kan det. Det skulle bara göra mitt eget liv värre och eftersom jag inte har någon mamma efter vad hon gjorde så behöver jag verkligen min syster och på sätt och vis också min äldsta bror, men jag hoppas att en dag så kommer jag vara stark nog att berätta för alla vad han gjorde mot mig. Det är inte heller något samtal som jag egentligen vill ta utan jag fasar mer och mer för det. Jag vill inte ens ta det samtalet med pappa och jag vet att pappa aldrig skulle anklaga mig, men med mina syskon så kan jag inte vara säker på det.