dukaninteskadamiglängre.blogg.se

 

På sätt och vis är jag glad idag för det känns som allting är okej idag. Jag lider av méniéres sjukdom som innebär yrselanfall och hörselnedsättning, men idag mår jag bra. Med den sjukdomen så har man fler dåliga dagar än bra dagar så därför får man uppskatta de bra dagarna. Jag får också ont i det örat som är mitt dåliga öra, men idag känns det mest obekvämt och i och med det så känner jag att jag tagit mig en väldigt lång väg från att vilja slita av mig örat. Jag säger inte att jag imorgon kommer vara kvar på samma kul som idag, men jag säger däremot att jag passar på att ta vara på dagen och vara glad för det lilla jag får. Alla som har en kronisk sjukdom vet troligtvis att man får vara glad för de bra dagarna, särskilt när de är få.

 

Däremot så är jag inte ens nedstämd. När jag var på universitet så pratade vi om en sak som påminde mig om det jag har varit med om. Idag är en sådan dag då jag kan acceptera det istället för att låtsas att det inte finns. Förut idag så såg jag plötsligt mitt ena ärr, men det kändes inte hemskt, det kändes bara som en del av mig. Jag har accepterat att det han gjorde mot mig kan jag aldrig få ogjort hur mycket jag än försöker. Vissa dagar försöker jag tvätta bort den äckliga känslan som jag har, men idag är det ingenting sådant. Idag vet jag om att han skadade mig starkt, men jag vet också om att jag inte måste låta det definiera mig. Jag är inte ens arg på mamma idag för att hon såg, men inte gjorde någonting. Idag är faktiskt den enda dagen då jag någonsin skulle kunna tänka mig att prata med henne.Det har nog aldrig hänt förut att jag frivilligt sagt att jag kan tänka mig att prata med henne, men någon gång måste vara den första för allt.