Minnen
Jag kommer ihåg en gång när jag var yngre. Jag var på akuten och jag var där för att jag hade stukat foten, när läkaren frågade hur det hade gått till så visste jag inte vad jag skulle säga. Jag sa att jag hade ramlat, men jag är rätt säker på att läkaren inte trodde på mig. Varför skulle han ha gjort det?
Nu ångrar jag alla gånger som jag ljög om vad han utsatte mig för, hade jag bara varit ärlig så tror jag att livet hade varit enklare. Jag skyddade inte honom för jag hade aldrig direkt tyckt om honom, men jag skyddade mig själv och min familj. Om någon hade frågat ut mig om det här så hade jag nog berättat, men de flesta låtsades som de inte såg. Min bästa kompis frågade mig om det i åttan och då berättade jag allting för honom. Jag tror att jag ville berätta, men inte vågade ta upp det själv.
Ibland har jag och någon av mina syskon bråkat om min styvfar. De tror inte att han är en pedofil trots att han har en dom mot sig. De tror att han är oskyldigt dömd bara fär att han säger det. Jag vet däremot sanningen för jag har fortfarande kvar ärren av det han gjorde mot mig. Även om ärren börjat blekna så vet jag från exakt vilket tillfälle de är ifrån, som ett jag har på handleden. Det är från första gången han gav sig på mig. Anledningen till att jag har det är att när jag gjorde motstånd så tog han tag i min handled och tryckte in naglarna i den. Jag vet att ärren aldrig kommer försvinna helt.