Panik
Idag har jag ingen kontroll överhuvudtaget. Jag är sönderstressad för jag ska först köpa linsvätska eftersom jag tydligen tappat bort den, sedan ska jag köpa litteratur till nästa termin, sedan temaarbete innan jag äntligen kan köra till syrran. Det är en 8 timmars bilresa så det är alltid kul också. Det innebär att jag inte har någon kontroll överhuvudtaget och jag börjar ärligt talat få panik.
Jag är glad för jag ska få träffa min älskade syster och hennes lilla vovve, men samtidigt har jag panik för det här är saker som jag inte kan ha kontroll över. Jag tror att jag hela mitt liv strävat efter att ha kontroll, särskilt efter det jag blev utsatt för. Jag måste lära mig att jag inte behöver ha kontroll över hela mitt liv, men idag är uppenbarligen inte den dagen. Jag har i alla fall med mig allt utom linsvätskan så jag är säker på att jag inte glömt något annat. Detta innebär inte att jag inte kommer kolla det trehundra gånger. Jag känner mig själv så jag vet att jag kommer att kolla det om och om igen. Nu tännker jag försöka ta ett djupt andetag och försöka andas.
Jag berättade dessutom för min syster om mitt tvångssyndromet. Efter allting som hände när jag valde att flytta, när mina syskon vägrade prata med mig så kan jag äntligen lita på min storasyster igen, till viss del förstås.