Skylla på mig själv?
Ibland funderar jag på det som har hänt mig och ser ändå med en positiv syn på livet. Jag har alltid min syster även om hon inte vet om det här, jag har min bästa vän som jag ändå försöker ge tid även om jag är många mil ifrån honom och jag har en pappa som skulle göra allt för att skydda mig.
När jag precis hade flyttat till pappa hade jag en väldigt negativ syn på livet. Jag hade lyckats flytta från den som skadade mig så hårt. I början av det så innebar det att jag inte kunde fly trots att jag hade flyttat, i början så förföljde han mig och många gånger så var jag fortfarande livrädd för mitt liv.Ibland hade jag också svårt att hålla reda på mardröm och verklighet. Det var svårt för mig att hantera det han hade gjort och fortfarande gjorde till viss del. Även när han slutat förfölja mig så fick han mig att inte våga sova längre för jag var livrädd för mardrömmarna och på sätt och vis kommer jag alltid att vara lite rädd för mardrömmarna. Jag beskyllde länge mig själv för det som hade hänt mig t.ex genom att jag trodde att jag provocerade honom när jag använde minimalt med kläder på sommaren, precis som vilken tonåring som helst.
Idag vet jag att jag inte kan beskyllas för det han gjorde mot mig. Jag valde inte att bli våldtagen om och om igen. Som ett barn/tonåring så är det här svårt att förstå och man skyller lätt på sig själv, men med tiden så har jag lärt mig att det inte är mitt fel. Han berövade mig min barndom och det är något som jag aldrig kan få tillbaka. Nu väljer jag som vuxen att leva det bästa liv som jag möjligtvis kan och jag försöker att inte vara arg för jag vet att det inte hjälper mig. Det är däremot något jag alltid kommer behöva leva med.