Välj, honom eller mig
När jag flyttade från mamma så gick jag hos en kurator. Jag började skära mig också för den psykiska smärtan var något som jag inte kunde stå ut med. Jag kommer ihåg samtalet som jag hade med min mamma när jag valde att flytta därifrån. Jag bad henne välja mellan sin pojkvän eller mig. Jag sa också det om hon valde honom så fick hon aldrig mer träffa eller prata med mig. Det var faktiskt jag själv som ringde henne för att prata om det här. Valet som hon gjorde är någonting som jag aldrig kommer att förstå. Hon valde sin pojkvän framför sin egen dotter och det är det som sårar mig mest. Den fysiska smärtan som han orsakade och som jag orsakade mig själv var hanterbar, men den psykiska smärtan är någonting som jag levt med ända sedan den dagen.
Mitt självskadebeteende var bara ett sätt att försöka bli av med den psykiska smärtan och att jag jämt kände mig så smutsig efter det han hade gjort. Även fast det är flera år sedan som övergreppen slutade så känner jag mig fortfarande smutsig. Jag kan liksom inte bli ren hur mycket jag än tvättar mig. När jag först flyttade till pappa så spenderade jag hur mycket tid som helst i duschen, bara för att försöka bli av med känslan av honom.
Varenda fiber inom mig säger att jag inte borde kunna fungera så bra som jag gör. Jag har aldrig bearbetat den här händelsen. Kuratorn vågade jag inte berätta sanningen för vilket beror på att jag vet att hon har anmälningsplikt eftersom jag var bara en tonåring då. Jag går på universitet nuförtiden och bor så pass långt ifrån så jag vet att han inte kan skada mig längre, men jag vet också att jag aldrig kommer sluta vända mig om och titta mig omkring. Jag känner mig jämt förföljd.