Vuxen i förtid
Min pappa har aldrig varit den som varit bra på att göra hushållssysslor så jag visste att om jag valde att flytta till pappa på heltid så var det jag som skulle vara tvungen att göra dessa. Jag hade bott hos pappa varannan vecka och varannan vecka så hade jag bott hos min biologiska mor och min styvfar. Jag ansåg ändå att behöva göra alla hushållssysslor hos pappa än att varannan vecka genomgå ett rent helvete. Jag hade ett alternativ att välja och det var också vad jag valde när jag fick en ursäkt att välja det. Så fort pappa kom hem med domen, som han hade varit till tingsrätten och tagit ut för att han var orolig för oss(jag och min yngsta bror), så sa jag direkt till pappa att jag ville flytta till honom på heltid.
På sätt och vis är jag besviken på min bror för han valde ändå att bo kvar varannan vecka trots att han fått reda på domen, Jag tycker aldrig att övergrepp på ett barn är okej, oavsett hur gammalt det är och oavsett vem det händer. Det var som han sa till mig: "Han har gjort rätt mot dig". De var som århundradets käftsmäll, bokstavligen. Idag kommer jag överrens med min bror, men det finns många gånger när jag inte gör det för att jag tyckte att han svek mig. Visserligen visste han inte om övergreppen mot mig, men han visste om att vår styvfar hade gjort det mot någon annan.
I och med att han valde annorlunda än mig så var det jag som fick göra de flesta sysslorna hemma, även när han var där, men det kunde jag hantera. Det viktigaste för mig var att jag slapp min förskräckliga styvfar och min mamma som ändå aldrig skyddade mig. Jag fick växa upp i förtid och på sätt och vis är jag tacksam för det, för jag kan hantera det livet kastar på mig på ett bättre sätt än vissa andra som inte har gått igenom samma som mig, men på sätt och vis är jag arg för jag skulle ha velat ha en naturlig barndom.