Att vara tillräcklig
I många år kämpade jag för att vara tillräcklig och för att få min mamma att älska mig, men det gjorde hon inte oavsett hur mycket jag försökte. Jag förstod aldrig varför hon inte älskade mig, men däremot min andra tre syskon. Jag visste om att jag inte var planerad och att det var svårt för henne eftersom min pappa satt i fängelse när jag föddes, men det ska inte jag behöva straffas för.
Jag försökte vara ett så bra barn som möjligt och av syskonen var jag nog det enklaste barnet skulle jag vilja påstå. Jag presterade bra i skolan och jag skötte mig i övrigt. Ändå så älskade hon aldrig mig och hon lät mig utsättas för sexuella övergrepp och misshandel varje dag jag var hos henne från den dagen hon skilde sig från min pappa. Ibland undrar jag om jag inte var värd mer än så.
Jag vet egentligen att det inte var mig det var fel på utan henne. Hon gjorde sina val som påverkade oss båda och det var hon som hade sönder mig och också den familj vi hade. Det var upp till henne(och min pappa, men han skötte sin del) att ta hand om mig och hon misslyckades minst sagt. Om hon hade gjort annorlunda så hade min verklighet sett annorlunda ut. Nu försöker jag gå vidare, men jag kan aldrig riktigt förlåta henne.