Publicerad 2013-10-18 03:16:22 i Allmänt,
Många säger att man inte kan skylla på andra för hur ens liv blivit, men jag anser att jag har någon som jag kan skylla på.Det är min mammas fel att jag är som jag är. Jag tog mig igenom all skit som hon utsatte mig för, men jag har fortfarande psykiska och även fysiska ärr. Mitt tvångssyndrom är helt hennes fel. Om hon inte hade låtit sin pojkvän förgripa sig på mig så tror jag att jag aldrig hade fått tvångssyndromet. Så ja jag skyller på henne och jag hatar henne för den hon gjorde mot mig, till och med mer än jag hatar hennes pojkvän som var den som förgrep sig på mig. Även fast jag har tvångssyndromet så är jag överlag psykiskt stark. Jag lärde mig att hantera psykologiska problem och att ta hand om mig själv. När jag var mitt uppe i det så hann jag inte tycka synd om mig själv utan jag fokuserade på att överleva. Jag kämpade för mitt liv varje dag som jag spenderade hos henne. Varannan vecka hos pappa hjälpte för de veckorna kunde jag slappna av. Mina upplevelser har dock färgat mig på ett sätt. "En gång pedofil alltid pedofil". Det är något jag tror på. Alla andra brott tror jag att man kan bättra sig på, men inte det. Kanske beror det på att jag har tvingats gå igenom det.