Publicerad 2013-09-22 23:20:58 i Allmänt,
Jag kände alltid när jag var liten att jag aldrig fick någon uppmärksamhet av min mamma. Jag var skötsam när jag var liten och gjorde alltid som mina föräldrar sa. Det enda jag gjorde som kunde anses vara jobbigt var att jag pratade enormt mycket, men oavsett hur mycket jag än pratade så brydde sig aldrig min mamma såsom de flesta mödrar gör instinktivt. I övrigt så var jag lugn och var kanske en av de enklaste ungarna man kunde ha.Min mamma älskade mig aldrig, hur mycket jag än försökte få henne att göra det. Jag kämpade hårt för att få min mammas godkännande, men hon märkte mig knappt ens. Hon älskade mina tre syskon, men det var som hon inte hade någon kärlek kvar åt mig. Det kvittade hur bra jag skötte mig i skolan vilket jag till stor del gjorde för att hon skulle tycka om mig och inte ångra att hon hade fått mig. Hon sa aldrig till mig att hon ångrade mig, men det syntes alltid på henne att hon gjorde det.Min pappa behandlade mig som hans ögonsten och jag tror att jag verkligen var det och att jag fortfarande är det. Han gav mig kärlek som räckte gott och väl för dem båda. Han såg alltid till att jag hade allt jag behövde och det är jag för evigt tacksam för, men han kunde inte få mamma att älska mig. Min pappa och jag har alltid varit nära varandra. Han har alltid förstått mig utan att jag behövde säga något till honom. När jag flyttade från mamma så försökte han se till att jag mådde bra och han kämpade verkligen för att ordna det så att jag kunde gå vidare. Han var och är den bästa pappan jag skulle kunna tänka mig.