Mitt eget fel
När jag utsattes för hemskheterna av minstyvfar så ansåg jag alltid att det var mitt eget fel. Det var mitt fel och om jag blev bättre så skulle jag ska slippa honom. Hur sjukt är det inte att jag som barn/tonåring tänkte så? Jag trodde att om jag gick ner i vikt eller blev bättre i skolan så skulle mamma stoppa honom.
Det här ledde förstås till att jag bara åt minimalt och att jag pluggade hela tiden. Visst blev betygen bättre, men i övrigt hjälpte det inte. Viktnedgången fick snarare den motsatta effekten, då fick jag idén att jag skulle gå upp massa i vikt för att slippa honom istället.
När jag ser tillbaka på det idag så tycker jag att det är löjligt, men jag var desperat. Idag vet jag att det inte är mitt fel och att min mamma borde ha stoppat honom eller anmält honom till polisen, men min mamma älskade aldrig mig så varför skulle hon egentligen?