Skuldkänslor
Ibland önskar jag verkligen att jag kunde stanna inomhus och aldrig mer gå utomhus. Jag behöver tid på mig att bearbeta sak och på senaste tiden har det hänt för mycket saker för att jag ska kunna hantera det. Jag blir stressat och får panik över enkla saker.
Det har alltid varit så att det hänt väldigt mycket i mitt liv. De flesta går igenom kanske en tiodel av det jag varit igenom. Jag försöker att inte klaga, men ibland behöver jag också prata om det. Jag är ändå ingen robot, för skulle jag prova att vara det så skulle jag få avskärma mig helt från känslor och ibland får jag för mig att det kanske vore bättre. Så länge jag kan låtsas att vissa saker inte gör ont så borde jag må okej, eller? Nja tyvärr fungerar det inte på det sättet.
September kommer alltid vara svår för mig, det beror på vad som hände i September för tre år sedan. Jag vill allra helst pratq med min styvbror, men så kommer jag ihåg att det går inte för han är borta och det gör ont i min själ. Hans död tät på mig genom hela september och lite när som helst om året egentligen även om september är värst. Problemet med det är att jag skulle vilja prata med honom om hans död för jag känner att han är den enda som verkligen skulle förstå. Han förstod mig alltid utan att jag behövde säga till honom vad det var för fel. Det var skönt och jag kommer alltid ångra att jag inte var hemma den där fruktansvärda kvällen då det som jag inte vågar prata om hände. Jag har enorma skuldkänslor för det, för jag inbillar mig att det hade varit annorlunda om jag hade varit det. Jag vet att det är löjligt, men det är så jag känner det. Ju närmare årsdagen av hans dödsdag kommer destp större skuldkänslor får jag. Tyvärr inte bara för det, utan också att jag är lycklig även om han inte är här och det hatar jag mig själv för. Jag vill inte vara lycklig utan honom.